Primates
Ide´ och regi: Gunilla Leander
Skådespelare: Bente Danielsson och Mats Rudal
(CD-PLANT)

Det är väl för tidigt för julklappstips, men spar det här till i december. Skivan heter "Primates" och består av gräl mellan två personer, en man och en kvinna. De är gifta, har barn och föräldrar i livet. På fem spår utspelar sig lika många våldsamma uppgörelser i någonting som undandrar sig genrebestämningar.

Dramatik? Knappast. Här finns visserligen konflikter så att det räcker till ett dussin Norenpjäser, men det saknas en konfliktutveckling av det slag som gör en pjäs till något annat än en ren avbildning av verkligheten.

"Primates" skulle möjligen kunna gälla för att vara en dokumentär, men inte heller det svarar mot beteckningen. En dokumentär avbildar ju något bestämt medan Gunilla Leanders ide´ snarare tycks handla om att påvisa något allmänt: att människan tillhör den däggdjursordning till vilken även apor och halvapor räknas.

De gräl hon iscensatt - de synnerligen alldagliga och förskräckande autentiska i Bente Danielssons och Mats Rudals skrik, gråt och olycksbådande pauser - vill visa att människan är ett socialt djur som styrs av impulser från de äldsta delarna av hjärnan. Så sant.

Om det är något jag saknar är det en större variation i dramaturgin. Det finns ju individer som terroriserar sina medmänniskor genom att uppträda rationellt och kyligt i tron att de står över det apstadium som demonstreras på denna cd. De grälar inte desto mindre och hade - tillsammans med andra varianter - kunnat bidra till en helhetsbild.

Användningsområde? Psykologikurser. Överlevnadsprogram. Familjeterapi: lyssna på dessa ställföreträdande gräl så slipper ni gräla med varandra. Practical jokes: sätt på skivan på högsta nivå, öppna fönstret på glänt och vänta på polisen.

LEIF ZERN